Goda relationer och relationellt ledarskap

Varför relationer är hårdvaluta för lärande, hälsa och hållbar utveckling – och hur ledarskap skapas i vardagens möten.

I svensk utbildnings- och ledarskapsforskning återkommer en tydlig och välbelagd linje: goda relationer är inte ett mjukt komplement till undervisning eller verksamhetsutveckling, utan en del av själva kärnan för lärande, hälsa och hållbar utveckling. Relationer formar inte bara trivsel, utan påverkar motivation, trygghet, ansvarstagande och möjligheten till förändring.

Det relationella perspektivet innebär en förskjutning från att förstå ledarskap som en individuell egenskap – något en ledare har – till att betrakta ledarskap som något som skapas mellan människor, i samspelet, kommunikationen och de återkommande mikrosituationerna i vardagen. I en svensk kontext har detta perspektiv utvecklats särskilt tydligt inom fält som relationell pedagogik, relationskompetens och studier av samproducerat ledarskap i skolan.

I linje med relationella teorier om lärande och ledarskap, såsom Gergens, förstås här relationer inte främst som något individer har, utan som de processer genom vilka mening, identitet och handlingsutrymme skapas.

Samtidigt finns en risk att relationer romantiseras. Ett relationellt ledarskap är varken kravlöst eller konfliktfritt. Tvärtom aktualiserar det frågor om makt, ansvar, gränssättning och professionellt omdöme. 

Relationell pedagogik – utbildning som relationsprocess

Aspelin beskriver relationell pedagogik som ett perspektiv där det som sker människor emellan ges analytisk tyngd. Han skiljer mellan:

• relationer som vardagens sociala struktur, såsom roller, normer och rutiner, och
• relationer som genombrott i vardagen, det vill säga genuina möten som inte kan planeras fram men som kan få avgörande betydelse för lärande och utveckling.

Poängen är inte enbart att relationer är viktiga – det är relativt okontroversiellt – utan att pedagogiska och organisatoriska fenomen blir ofullständiga om de endast förstås som individ (elev/lärare/ledare) eller struktur (system, styrning, organisation). Relationen utgör en egen analytisk nivå, där mening, motivation och tillit skapas.

Relationell pedagogik innebär dock inte att kunskapsuppdraget nedprioriteras. Tvärtom vilar perspektivet på antagandet att kunskaper, färdigheter och förmågor växer fram i och genom relationsprocesser. Detta innebär ett skifte från att se relationer som ett medel för lärande, till att förstå relationer som en del av själva lärandets villkor.

När relationen tas på allvar som analytisk nivå förändras flera saker:

Fokus förflyttas

• Från:
  • ”Hur är eleven?”
  • ”Hur är ledaren?”
  • ”Hur är systemet?”
• Till:
  • ”Vad händer mellan oss här?”
  • ”Hur skapas mening i just detta möte?”
  • ”Vilka relationella villkor gör handling möjlig eller omöjlig?”

Ansvar omdefinieras

• Problemet är sällan:
  • bara individens
  • eller bara organisationens
• Utan ligger ofta i relationella mönster:
  • hur individer talar till varandra
  • hur ansvar fördelas
  • hur misstag bemöts
  • hur förväntningar kommuniceras

Det relationella perspektivets teoretiska grund

Det relationella perspektivet vilar på ett antagande om att kunskap, mening och handlingsförmåga inte är individuella egenskaper, utan skapas i relationella processer. Inom socialkonstruktionistisk och relationell teori förstås individen som redan situerad i relationer som formar hur världen uppfattas, tolkas och kan hanteras.

I denna bemärkelse blir relationer inte ett pedagogiskt eller organisatoriskt medel för att nå lärande eller utveckling, utan ett grundvillkor för att lärande, ledarskap och hälsa överhuvudtaget ska kunna uppstå.

Relationellt ledarskap som samproducerad praktik

I svensk skolledarskapsforskning har Ludvigsson haft stor betydelse för utvecklingen av begreppet samproducerat ledarskap. I sin avhandling visar hon hur ledarskap i skolan inte kan reduceras till rektorns eller chefens handlingar, utan formas i det dagliga samspelet mellan rektorer, lärare och andra aktörer.

Ledarskap framträder här som:

• situerat och kontextberoende
• relationellt förhandlat
• präglat av sociala, kulturella och politiska villkor

Förbättrat ledarskap handlar här inte främst om att enskilda ledare tillägnar sig fler verktyg eller metoder. Snarare handlar det om att relationer, tolkningar och kommunikationsmönster i organisationen förändras. I komplexa verksamheter blir ledning därmed sällan ensidig styrning, utan en pågående samordning där ansvar och initiativ delas – om än inte symmetriskt.

Relationer, trygghet och skolklimat

Forskning om relationer i skolan har också ett tydligt empiriskt stöd. En svensk longitudinell studie av Forsberg m.fl. visar att kvaliteten i relationen mellan elev och lärare både kan förutsäga och påverkas av mobbningsutsatthet (verbal och relationell). Resultaten understryker betydelsen av varma, respektfulla och stödjande relationer som en del av skolors långsiktiga förebyggande arbete.

Relationer beskrivs som en del av ett dynamiskt system, där trygghet, delaktighet och sociala processer samverkar över tid. Ur ett relationellt ledarskapsperspektiv innebär detta att relationsarbete inte är ett tillägg till ”det egentliga arbetet”, utan en kärnmekanism för skolans sociala och pedagogiska uppdrag.

Relationellt klassrumsledarskap

Ett tydligt praktiknära uttryck för det relationella perspektivet återfinns i Hirshs arbete om relationellt klassrumsledarskap. Hirsh betonar att klassrumsledarskap måste förstås som situerat: lärare behöver tänka och agera olika i olika sammanhang, med olika grupper och individer.

Centralt i Hirshs analys är lärarens professionella omdöme, som kan förstås genom tre sammanflätade dimensioner:

• vad (innehåll),
• hur (didaktik och metod),
• när (relationell timing, pedagogisk takt och lyhördhet).

Det relationella ledarskapet ryms framför allt i denna ”när-dimension”, där läraren kontinuerligt behöver avgöra när det är rätt att ingripa, avvakta, utmana eller visa omsorg. Relationellt ledarskap blir därmed inte ett alternativ till struktur och tydlighet, utan en förutsättning för att struktur ska fungera i praktiken.

Vad kännetecknar goda relationer i relationellt ledarskap?

1. Lyhördhet och responsivitet
   Förmågan att läsa av situationer och justera sitt agerande utan att bli otydlig.
2. Respekt och erkännande
   Att möta elever, medarbetare eller deltagare som meningsskapande subjekt, inte som problem som ska korrigeras.
3. Tydlig riktning kombinerad med mänsklig värme
   Relationellt ledarskap är starkt när värme inte ersätter krav, och krav inte ersätter värme.
4. Uppmärksamhet på mikrosituationer
   Relationer byggs i vardagens små handlingar: hur man inleder, följer upp, reparerar och visar kontinuitet.

Möjligheter och begränsningar

Det relationella perspektivet rymmer också inneboende spänningar. Relationellt ledarskap innebär inte jämlika relationer i formell mening; skola och organisation präglas alltid av asymmetrier i ansvar, mandat och makt. Att tala om ömsesidighet får därför inte innebära att professionella gränser suddas ut eller att ansvar förskjuts från organisation till individ.

Vidare är relationsarbete emotionellt krävande. Det ställer höga krav på självkännedom, gränssättning och förmåga till återhämtning. Ett relationellt ledarskap måste därför förstås som en professionell praktik, inte som personlig välvilja eller ”att vara trevlig”.

Relationer och hälsa 

När relationer kopplas till hälsa handlar det i detta sammanhang främst om psykosocialt välbefinnande: upplevelser av trygghet, tillhörighet, meningsfullhet och hanterbarhet. Forskning visar att sådana aspekter inte enbart är individuella egenskaper, utan formas i sociala och relationella sammanhang.

Relationellt ledarskap kan därmed förstås som hälsofrämjande, inte genom specifika hälsoprogram, utan genom att skapa miljöer där människor upplever sig sedda, lyssnade på och betydelsefulla. Samtidigt kräver detta organisatoriskt stöd; relationellt arbete kan inte vila enbart på enskilda lärares eller ledares engagemang.

Relationer inte är en ”faktor bland andra”, utan en bärande mekanism i lärande, ledarskap och psykosocial hälsa. Relationell pedagogik erbjuder ett teorispråk för mötets betydelse, samproducerat ledarskap synliggör hur ledning formas i praktiken, och empiriska studier visar hur relationell kvalitet hänger samman med trygghet och socialt klimat.

Att arbeta evidensnära med goda relationer innebär därför inte främst att tala mer om relationer, utan att göra relationellt arbete synligt, reflekterat, träningsbart och organisatoriskt möjligt. Om du som ledare/lärare vill ha stöd och hjälp att utveckla ditt relationella ledarskap är du välkommen att göra en bokningsförfrågan för ledarcoachning hos Upptäckarakademin.